(Hoppas ni forstar vad jag skriver aven om jag inte har dom sista bokstaverna.)

Ibland satter man sig in i for djupa situationer, precis som jag gjorde nu. Man litar pa nagon, man tror pa personen, att den ska klara av saker och ting men inte fan gar det att lita pa nagon langre. Jag har inte varit sahar arg och ledsen pa samma gang. Grata och vara forbannad, det ar inte en hojdare.

Att bli sarad sahar djupt, sviken och allting pa samma gang ar inte sa kul alls nar man sitter i Gambia och forsoker njuta av sina sista dagar har. Jag har nu bara Onsdag kvar att lugna ner mig, torsdag eftermiddag lamnar vi Gambia och far hem till det land jag aldrig vill besoka mer, tack vare allt skit som finns dar. 

Det anda jag vill just nu ar att traffa Gabriella, min allra allra bastavan, den anda person jag kan LITA pa. Jag saknar henne sa gudomligt mycket och jag behover bara henne just nu, min syster ocksa. Gabriella och min storasyster Cecilia, ar dom anda jag kan lita pa och dom anda som verkligen alltid finns dar for mig, likaval som jag finns for dom bada i alla lagen. Hade inte jag haft dom i mitt liv, hade jag inte klarat mig bra alls har i livet. Jag alskar er och vill tacka er sa mycket for att ni finns i mitt liv, ar sa hemskt tacksam over det.

Jag har det tufft nu, och jag ska forsoka njuta av min sista dag i Gambia plus en nagra timmar pa torsdagen. Vi tar bussen fran hotellet vid halv 3, och dar startar hemresan. Jag ska forsoka tanka pa annat nu sista dagen.

Jag har traffat sa sjukt mycket underbara manniskor har i Gambia. Alla ar sa himla trevliga och sa javla fina. Jag har fatt 2 nya mail/brevkompisar som kom fram till mig. Jag har aven hittat en jatte trevlig kille inne pa varan resturang, han flortar lite med mig, och ler sa gudomligt och gor alltid mig glad, och lyckas alltid fa mina lappar att le. Jag har aven traffat 3 sjukt snygga gambianer som jag har pa platser. DELAD etta, Ousman och Nicolas. Plats nummer tva, Abdou.

Jag kommer hem pa fredag, tack och hej! Vi hors.